Tramp
Tramp
Dansk import, valack född. 1989
Okänd härstamning
Tramp var min första egna häst, en liten snäll herre på 155cm över manken.
Det började med att vi tog honom på foder i mars 2006, i augusti samma år köpte mamma loss honom till mig pga olika omständigheter runt om.
Tramp var den snällaste som gått i ett par järnskor.
Tillsammans spenderade vi 5 år, av minnen och många leenden.
Tramp älskade att galoppera fort som bara den i skogen och flyga över stock och sten, han hoppade allt som kom i hans väg i skogen, oavsett hut högt det var.
Han var snabb att vända i hoppningen, jätte snäll, stannade väldigt sällan. Dressyr avskydde han, kunde inte ens gå på tygeln, haha, han bara busade och drog då.
Mat var hans stora passion, han åt allt hela tiden, ett riktigt litet matvrak.
Tramp var min bästa vän under många år, under svåra år.
Under vintern 2010 fick han sitt första fånganfall, vintern, våren och sommaren som följde fick han 3 anfall till. När han i slutet på juni 2011 fick sitt 4.e anfall blev han riktigt dålig och fick ont, under vintern 2009 och 2010 hade föll han ur ordentligt så när det 4.e anfallet kom kände vi att det fick räcka, inte en vinter till av fånganfall och att han föll ur.
Den 28.e juni 2011 fick Tramp galoppera vidare till trapalandas evigt gröna ängar där han slipper ha ont.
Saknaden är obeskrivlig och smärtan enorm, kommer aldrig träffa en häst som Tramp igen.
Den allra sista pussen, mamma var med hela vägen och höll i grimmskaftet, men jag klarade det inte.
Fina fina Trampen... Jag tror han kände på sig.. Sista timmarna fick han gå i en grön gräshage, mysa och äta.
Dansk import, valack född. 1989
Okänd härstamning
Tramp var min första egna häst, en liten snäll herre på 155cm över manken.
Det började med att vi tog honom på foder i mars 2006, i augusti samma år köpte mamma loss honom till mig pga olika omständigheter runt om.
Tramp var den snällaste som gått i ett par järnskor.
Tillsammans spenderade vi 5 år, av minnen och många leenden.
Tramp älskade att galoppera fort som bara den i skogen och flyga över stock och sten, han hoppade allt som kom i hans väg i skogen, oavsett hut högt det var.
Han var snabb att vända i hoppningen, jätte snäll, stannade väldigt sällan. Dressyr avskydde han, kunde inte ens gå på tygeln, haha, han bara busade och drog då.
Mat var hans stora passion, han åt allt hela tiden, ett riktigt litet matvrak.
Tramp var min bästa vän under många år, under svåra år.
Under vintern 2010 fick han sitt första fånganfall, vintern, våren och sommaren som följde fick han 3 anfall till. När han i slutet på juni 2011 fick sitt 4.e anfall blev han riktigt dålig och fick ont, under vintern 2009 och 2010 hade föll han ur ordentligt så när det 4.e anfallet kom kände vi att det fick räcka, inte en vinter till av fånganfall och att han föll ur.
Den 28.e juni 2011 fick Tramp galoppera vidare till trapalandas evigt gröna ängar där han slipper ha ont.
Saknaden är obeskrivlig och smärtan enorm, kommer aldrig träffa en häst som Tramp igen.
Den allra sista pussen, mamma var med hela vägen och höll i grimmskaftet, men jag klarade det inte.
Fina fina Trampen... Jag tror han kände på sig.. Sista timmarna fick han gå i en grön gräshage, mysa och äta.
Kommentarer
Trackback